Jag dör varje dag. Vi alla gör det. Människan du var igår är inte samma du är idag. Skulle jag träffa den person som jag var för tre år sedan, skulle jag ens känna igen mig själv? Jobbig tanke. Återigen underliga drömmar, jagad. Ska försöka återge den som plågat mig inatt:

Min svägerskas familj (i drömmen) har en trevåningsvilla som ligger nära vattnet, endast ett par hundra meter därifrån. De håller på att renovera huset och jag är inbjuden dit av nån anledning. Jag befinner mig på en stig som leder ner till havet, träd vid sidan av. Jag hör redan vågorna som slår mot klippor. Trädkronorna som vajar i vinden, det luktar sommar. Kommer till slut ner till en strand som tycks huggen ur skogen i form av ett C. Lägger mig ner och vilar i sanden. Vaknar upp av ett ljud och sätter mig upp hastigt, två meter ifrån mig står en isbjörn. Adrenalin tillsammans med en vag men stadigt växande känsla av rädsla sprider sig i mig. Björnen närmar sig och jag står stilla, rör inte en muskel. Den är nu bara några centimeter ifrån min lekamen, luktar intresserad.

Detta var ju inte så farligt. Den börjar nafsa lätt, leksamt. Den slutar inte fast jag trycker bort nosen, det blir mer intensivt och vad jag än gör kan jag inte få den att sluta, till slut förändras ögonen, pupillen växer plötsligt explosionsartat, nu är det inte längre lek. Den tänker äta upp mig!

Det var en massa annat i drömmen, men just den där känslan av att bara vara en bit kött.. Så vidrig.