Blast from the past #1
Just rensat ut de sista sakerna i källaren som tillhörde Sarah vilket jag inte orkat med tidigare. Jag hittade en kartong fylld med saker ifrån min barndom. Att jag inte är normal bör ni vid det här laget redan veta men exakt hur störd jag är kanske kommer som en shock. Hittade skoldagböcker där man skulle beskriva vad man gjort och sedan skrev läraren en fråga som man behövde svara på. Inte bara talade jag om mig själv i tredje person.. Jag svor i svaren på frågan som ställdes. Jag var 8, 9 år gammal. Sedan bilderna jag ritade vilket var fyllda med extrema mängder våld, speciellt hängning tycks varit något jag hade en stor fascination av.
Dagbok 1:
Snacka om att jag var motiverad till att skriva mer.
Dagbok 2:
Vilken bra film för en 9årigt barn.
Dagbok 3:
I helvete det var dyrt.
Dagbok 4:
Haha, kunde inte ens ljuga på papper.
Irak-kriget (tydligen)
.. Finns väl inget att tillägga.
Tortyr i helvetet:
Ööhhhh ooookey..
Denna har jag döpt till WTF:
Just det.. WTF!?
Uppdaterar lite mer sen, måste ladda kameran först.
Och tro mig.. Det blir bara värre!
Lök i mina byxor
I ett hål
Det rytande hav, de rasande mörka stormar som skiljer oss kan inte lugna mina tankar eller känslor som nu brinner i min bröstkorg. Det finns bara ett ställe på planeten där du behöver vara och det är i min famn där mina andetag mot din nacke får gåshud att resa sig - ditt hår mellan mina fingrar och dina ögon vilandes mot mina. Det finns ingenting annat jag kan säga, inga ord som kan beskriva den saknad du lämnar efter dig när du åker. En sak är säker, när våra läppar möts igen kommer världen skakas i sina grundvalar.
Yeah
Shorty I know what you need
I got everything you need
I promise I ain't gonna hold out either
I'ma give it all to you baby
It's on, bust it
Kat:
Ännu ett av livets mysterium
Det blev ingen frukost för Ylva, bara en dubbelmacka i köket
Små elektriska impulser letar sig upp för min ryggrad. Inte för att jag har någon ångest, utan för att jag är sjuk. Feber har alltid haft den märkliga effekt på mig att jag behöver knulla. Konstant. Hårt. Länge. Oavbrutet. Kanske en överlevnadsinstinkt ifrån de dagar vi fortfarande fanns i träd. Vad vet jag förutom allt?
- mamma
Eyes wide shut
Dina fingrar som letar, söker, finner. Blod som brusar när receptorerna i hjärnan exploderar i den vackraste regnbåge, förvirrade febervarma tankar som silverglänsande fiskar i grumligt vatten. Din underbara smak, din doft mot min tunga, gudarnas nektar. I bröstkorgen slår hjärtat mot sitt fängelse av ben, allt för att få vingar och hitta den ljusblåa himlen. Naglar river röda små floder på ryggen där hårda muskler jobbar. Svett, jag spelar din kropp, lär mig vad som är du. Röda kinder, röda öronsnibbar och ögon som glänser skriker efter mer. Jag följer, låter mig bli en del av dig tills vi enbart är primitiva morrande djur. Jag är född för det här. Du med.
Gayfish
Like a dog that's been hit to much
you never know what you're gonna get"
Ett steg i taget
Inte så kul jobb idag. En lägenhet samt vind skulle tömmas och allt skrotas. Inget tungt men mannen som bodde där hade hittats 1½ månad efter han dog. Att vara så ensam att det enda skälet man hittas är för lukten... Man ställer ett par hårda frågor till sig själv och svaren äter en. A berättade om ett saneringsjobb där en man hade blåst skallen av sig med en dubbelpipig hagelgevär, två hål i taket & ett i golvet när kolven tryckts ner av rekylen samt hjärnsubstans o köttslamsor. Läst en del om PTSD och grovt räknat ligger de 'lyckade' självmorden på 10-15% Hittade ingen information om försök. Jag hade bara blivit en del av statistiken som någon person tittat på, mitt liv, min historia, allt som är jag borta. Jag tänker inte bli del av det.
Har en underbar flickvän, vänner & familj. Pengar, snart mitt drömjobb plus utbildning. Allt som allt en bra början på mitt nya liv.
/rambling - allt och inget virvlar runt i mitt huvud.
Munkbulle
Nåväl ikväll blomstrar kärleken nedbäddad för båda är lite småsjuka
När viljan inte finns
Vissa saker på senaste har dessutom triggat något väldigt negativt i mig, känner mig stressad, jagad som ett djur. Tvivel sliter så hårt i mig att jag knappt vet var jag ska ta vägen. Har ni haft den känslan? Att saker och ting är lite för bra för att vara sant. Jag står i mörker och väntar på en smäll. Allt här i livet kostar - från min erfarenhet.
Jag slåss mot detta och jag kommer vinna men helvete det är tungt.
Jag vill känna din kropp emot min
Måste berätta en sak (som jag nog sagt till majoriteten utav er som läser denna blogg) men när jag var liten fanns det en tecknad film vars namn jag nu inte kan återkalla men den handlade om en hund och en räv. Nånstans i filmen så sägs detta: "Du, vi är bästa vänner va?" - "Bästa vänner för alltid!" Jag var runt 7-9 år gammal. Och jag spolade bak och lyssnade på det där över hundra gånger. "Du vi är bästa vänner va?" - "Bästa vänner för alltid!" Snacka om ett ensamt barn va? hahaha
Nåväl nu ska sista slurken ur kaffekoppen drickas och sedan sätter jag igång!
If you're gonna be a cocksucker, be the best damn cocksucker you can be
Kom hem och det kändes som om mitt huvud skulle gå i bitar. Snackade med kat sen la jag mig och sov i 3-4 timmar något. Vaknade - hyrde film, köpte cola samt en påse cashewnötter. Förtjänar man väl? Fast jag absolut helst skulle vilja ha min flickvän här att mysa med!
The end of the world occurred pretty much as we had predicted. Too many humans, not enough space or resources to go around. The details are trivial and pointless, the reasons, as always, purely human ones. The earth was nearly wiped clean of human life. A great cleansing, an atomic spark struck by human hands, quickly raged out of control. spears of nuclear fire rained from the skies. continents were swallowed in flames and fell beneath the boiling oceans. Humanity was almost extinguished, their spirits becoming part of the background radiation that blanketed the earth. A quiet darkness fell across the planet, lasting many years..
Fallout 2 intro
The truth
jag är en hemsk person
Jag är inte ensam men inatt är jag det och mörkret viskar hemska saker jag inte vill höra. Jag är rädd för mig själv.
EMDR
Ni kanske har lagt märke till att jag ändrat från "min kamp mot psykisk ohälsa" till "min kamp mot post traumatisk stress syndrom" - detta är för att det är just den som jag kämpar och slåss hårdast emot. Men det stör mig att till exempel på blogglovin' så står det att det handlar om "B - -" hur fan ändrar jag detta?
Det var ganska tunga saker vi gick igenom idag. Det är svårt, tårar väller upp, jag får ont i magen, svårt att andas och så spänner jag mig tills huvud/ryggvärk strålar igenom hela min kropp.
Nåväl, en dag i taget, natten får tas precis som den kommer.
Eat me raw
Skumma drömmar, kallsvettig när jag vaknar. När jag skulle sova igår vände jag ryggen mot dörren och inte en minut efter detta kände jag ett finger pressas hårt mot min rygg, under skulderbladet. Sov jag redan? Dröm? Jag vet inte längre, dessa feberliknande tillstånd jag hamnar i tar över allting annat. Skugg-varelser som rör sig i ögonvrån, försvinner när ögat försöket hitta dem, fokusera på dem. Ljud under sängen där något med alldeles för mycket tänder i sina käftar väntar. Att vakna och stirra rakt i ansiktet på en död människa som flyter en halv centimeter ovanför dig.. Sömnen är inte längre en flykt, en chans att återhämta sig - sömnen är där dom får tag i dig. Telefonen ringde, okänt nummer. Svarade och i andra änden hördes bara knaster men det lät som om någon försökte skrika i kraftigt oväder vilket sedan ändrades till något datorliknande ljud som med monotom röst försökte sjunga någon uråldrig katolsk psalm (vilket man knappt kunde höra, fick koncentrera mig) innan samtalet bröts. Det sista är inte något jag drömt. Mothman någon?
- Ernst Jünger
Där skatorna flyger
Det var en kväll sommaren 1990, jag och ett gäng killar som alltid höll ihop var nere bland villaområdet och pallade äpplen. En syssla som ofta dök upp då vi var uttråkade. Varje sommar kom ett rykte igång, som givetvis var osann, om en man som skjöt barn med salthagel ifall de befann sig på hans tomt. Varje år blev ryktet värre, fler barn hade råkat ut för denna vettvilling. Ibland när vi blev påkomna med armar & fickor fyllda med äpplen så sprang våra små ben snabbare än blixten, rädslan för att höra hagelgeväret laddas gav raketbränsle till våra kroppar.
Innan villaområdet så fanns det en övergiven och väldigt stor parkering, tre stycken gröna hus som det viskades om, behandlingshem för narkomaner. Fast jag kan inte säga att jag någonsin såg någon komma eller gå, ej någon lampa tänd därinne. Ifall man gick över parkeringen mot hörnet av Älvsjövägen/Götalandsvägen, där rondellen är fanns det ett grönområde i vilken insyn doldes av stora buskar och vildvuxna träd. Därinne fanns äppelträd vars fallna frukt låg på marken och avsöndrade den där söta sliskiga lukten av förruttnelse. Det stog ett hus där, övergiven sedan länge. Den gula färgen hade till den större delen flagnat av, fönsterna var täckta av plywood-skivor, klotter på väggarna. Den mest slående delen av huset var att på vänstra sidan så fanns det ett torn med två spräckta rutor i, taket pyramidformad även om en del var insjunket. Skator och andra fåglar höll till där. Vi kallade det för kråkslottet.
Vi hade utmanat varandra att gå in. Det var en utsliten trappa som ledde upp till dörren och jag kommer fortfarande ihåg hur många steg det var upp till dörren; fyra. Det tycktes som om det aldrig skulle ta slut innan man var framme. Dörren var låst men i ena hörnet kunde man ta tag i den och bända uppåt för att tillåta en person åt gången att smita in. Det var mörkt. Gamla möbler stog kvar nästan som om de som bott där hade just lämnat huset. Det luktade instängt, mögel & piss. Gamla tidningar låg utspridda över golvet tillsammans med vuxen lektyr som ”Aktuell rapport” ”Kats” vilket vi nyfikna som vi var plockade på oss. Hallen ledde ut till ett vardagsrum, två stora fönster hade nån gång släppt in ljus här. Skumgummimadrasser låg utspridda, den ena finbäddad med kudde, lakan och täcke. Vilket skrämde mig. Det låg dessutom använda nålar här och där vilket tillsammans med den starka lukt av urin som våldtog våra näsborrar inte bidrog nämnvärt till trivselnivån. Det fanns en L.(punkten representerar mig) formad trappa som ledde upp mot den andra våningen och jag stog med handen mot räcket när ljudet av rörelse fick mig att stelna till. Någon hostade. Vi sprang och sprang och sprang och sprang.
Någon månad senare fick vi veta att en turist blev ihjälslagen där med ett basebollträ. Ett mord som fortfarande idag är olöst.
En bit av min barndom.
I wanna do bad things with you
Lyssna & njut
Gatans krigare
Jag skakar, varenda liten muskelfiber i min kropp dras åt och släpper, går inte vara still, måste få ut energin som de nu tömda glukos-depåerna släppt för att föda den period av aktivitet som strax följer. Det är inte så mycket hat eller att jag är arg som driver mig, det är rädslan. Även när jag hatar är det rädsla och ingenting annat. Rädsla är det farligaste som finns. Jag är rädd för dom slag och sparkar jag kommer ta emot, för smärtan. Detta släpper omedelbart efter den första träffen får bra kontakt med mitt kindben. Det flashar vitt framför ögonen, någon sekunds oförståelse och sedan återhämtning, det bränner, dunkar varmt där jag blev träffad. Härligt!
Jag har haft perioder av hyper-vigilance i mitt liv med minnesförlust före och efter. Så svårt att beskriva hur det är för någon som inte upplevt det. Tillståndet kommer när man antingen är i eller uppfattar en situation som sådan att det med stor sannolikhet innebär extrem kroppslig skada och/eller död för ens egna person. Allting blir så klart, varenda detalj och jag menar precis varenda liten sak registrerar sig i ditt huvud, du ser allt. Närmaste analogin jag kan komma är: tänk dig att du tittar på en vhs-film, tv:n du tittar på är från 70talet och du sitter med en mörk slöja över huvudet. Plötsligt är det HDTV på en 50"LED och filmen är nu en Blu-ray. Obeskrivbart men inte rekommenderat!
Med knytna nävar