Snart är det möte med FK, går in med ett öppet sinneslag utan förväntningar men är järnhårt resolut angående mina mål, finns inget i världen som kan hindra mig. Nu är detta inte prioritet #1 för dom men jag kommer se till att det blir så.

Igår efter jag kom hem ifrån fika på stan så ringer en polare upp (efter jag ringt honom först & han tryckte bort samtalet) - det har varit bråk och fylleri vilket jag nu kommer bli indragen i, försökte göra det klart att jag inte ville ha med detta att göra men jag vet ju hur sådant fungerar. Det som är jobbigt är att det triggar mig, får mig att må piss psykiskt och plötsligt börjar jag titta på allt med misstänksamma ögon. "Vad menar h*n?" Allting färgas svart, även det som är bra.

Fick frågan varför jag inte försökt styra upp utbildning till snickare förut, var något oförberedd och sa att det alltid kommit någonting i vägen eller att jag blivit distraherad. Det stämmer inte. Håll i åtanke att jag behövt försörja 2 personer under fem år varav en såg till att för varenda krona som ramlade in så gick två till tre ut. Har inte kunnat ha någon annan prioritet än pengar pengar pengar - och det gjorde tyvärr att saker föll som dom gjorde. Men visst, frågan fick en att känna sig liten.

Låt er vaggas till sömns av pappa staten, finns värre saker än att dö på ett ålderdomshem.