Det kryper små skalbaggar på mina ben, så svarta att ljuset inte kan ta fäste på deras kroppar, sylvassa klor river upp hål sedan trycks små vita genomskinliga ägg in. Mitt kött föder avkomman när de gräva sina tunnlar genom mig.
Huden kliar, de kommer de kommer de kommer.

I sängen ligger han och lyssnar på det tysta huset, ett fönster sprider litet ljus i rummet som annars skulle vilat i totalt mörker. Det är någon här som inte tillhör, knarrande steg upp för trapporna, för tunga för att tillhöra far eller mor och sedan följt av dova fruktansvärda ljud från föräldrarnas rum. En okänd röst fnittrar. Han gömmer sig under sängen, fötterna får inte plats ordentligt utan han måste platta ut dom vilket omedelbart gör att kramp drabbar senorna under foten. Det gör ont men inte ett ljud lämnar hans läppar. Hjärtat dånar i örona.

En evighet passerar. Hans fötter skriker åt honom, nu börjar den smärtan bli outhärdlig men någon rör sig utanför dörren. En ljus & mjuk stämma verkar prata med sig själv, först är det svårt att höra men efter ett tag blir rösten klarare
- kss, ksss, ksss
Något droppar på golvet
- ksss, ksssss, kssss
Dörrhandtaget klagar när den sakta trycks ner, dörren glider upp. Han ser mannens fötter när dom tar sig in i rummet.
- ksssssss, kssss, jag har godis och det är sååå smaskigt. Vill du inte ha litet? Du kan få en hel påse med goda karameller om du kommer fram. Jag vet att du är här lilla råtta - jag såg dig genom fönstret.
Hans blåsa tömmer sitt innehåll när den leende mannen lutar sig ner och tittar rakt på honom, kolsvarta ögon som tycks för djupt satta i mannens skalle tittar på honom roat.
- kom nu så ska du på kalas med mig och alla de andra barnen, vi har kommer ha sååå kul