Klockan är halv ett på natten, magen är fylld till bredden av skinka och allehanda smårätter som Julen tillhör och detta är utav någon outgrundlig anledning hysteriskt kul enligt mig;

Edit: nu är den inte rolig längre utan jobbig så jag tog bort den.

Hur lätt är det inte att dölja vem man är? Att låta texten föra fram lögnen på ett mer övertygande sätt då du inte ens har ögonkontakt med människan du får information om. Ett exempel, även om det är i det verkliga livet då jag inte behöver text för att ljuga. Jag, bror, Ausa, Jonna och hennes dåvarande kille var ute på discobowling. Vi skulle möta upp en kompis av det täcka könet till J & A. Innan mötet bestämmer jag mig för att jag ska låtsas vara en kille hon träffat på en fest (som jag skaffat info om från A & J). När vi möts går jag fram och kramar henne och säger:
- "Hahaha kommer du inte ihåg mig? Vi träffades på den där festen blabla"
Jag använder ett påhittat namn givetvis, Mats tror jag det var.
Hon ser helt konfunderad ut men stammar att visst, hon kommer ihåg mig.
Detta fortsätter i ca en timmes tid där jag i praktiken mindfuckar henne tills J ber mig argt att nu får jag lägga ner.

Hmm, fan va sugen jag blev på detta igen. Läxan är Don't Trust Yourself - Chances are you'll only fool yourself.

Sitter och ritar, skissar samt tatuerar vilket rullar på i vanlig fart. Första bilden är skisser på Sonic vilket jag planerar att göra en tavla på. Armen är fucked för jag tänkte fel när jag skulle sätta dit den haha:



Andra är en vanlig skiss:


Tredje är en tatuering vilket jag antar kan räknas som min första "riktiga"

Sitter på morgonen med en kopp kaffe i handen, buzzar lite och får upp en länk av en hemlös kille som sjunger en cover på Radioheads Creep. (Gitarren tillhör radiostationen och inte honom) - Sån underbar, skön röst han har!

Jag dör varje dag. Vi alla gör det. Människan du var igår är inte samma du är idag. Skulle jag träffa den person som jag var för tre år sedan, skulle jag ens känna igen mig själv? Jobbig tanke. Återigen underliga drömmar, jagad. Ska försöka återge den som plågat mig inatt:

Min svägerskas familj (i drömmen) har en trevåningsvilla som ligger nära vattnet, endast ett par hundra meter därifrån. De håller på att renovera huset och jag är inbjuden dit av nån anledning. Jag befinner mig på en stig som leder ner till havet, träd vid sidan av. Jag hör redan vågorna som slår mot klippor. Trädkronorna som vajar i vinden, det luktar sommar. Kommer till slut ner till en strand som tycks huggen ur skogen i form av ett C. Lägger mig ner och vilar i sanden. Vaknar upp av ett ljud och sätter mig upp hastigt, två meter ifrån mig står en isbjörn. Adrenalin tillsammans med en vag men stadigt växande känsla av rädsla sprider sig i mig. Björnen närmar sig och jag står stilla, rör inte en muskel. Den är nu bara några centimeter ifrån min lekamen, luktar intresserad.

Detta var ju inte så farligt. Den börjar nafsa lätt, leksamt. Den slutar inte fast jag trycker bort nosen, det blir mer intensivt och vad jag än gör kan jag inte få den att sluta, till slut förändras ögonen, pupillen växer plötsligt explosionsartat, nu är det inte längre lek. Den tänker äta upp mig!

Det var en massa annat i drömmen, men just den där känslan av att bara vara en bit kött.. Så vidrig.

Detta har varit en fruktansvärd dag, något som sänkt mig totalt. Inte i depression utan mer den fysiska och mentala påfrestningen av hårt arbete under stress, sjukdom och tandvärk. Det gör mig inte på bra humör. Fontän av näsblod dessutom, ådra sprack när jag blåste ut slem och det fullkomligt forsade fram. Gud, ge mig styrka.

Det stör mig ibland, den där apatin - känslolösa man kan höra i någons röst när man pratar med den oavsett vad det än är som diskuteras. Nästan som att prata med människa man aldrig förr mött. Det ger mig dåliga vibbar.

Goodnight and take care of yourself, nobody else will.

Så sjukt skönt ryggpass! Verkligen kommit igång igen, inte en dag försent!