Nåja borde ju inte vara så förvånad över att de tagit bort mig på facebook men nu kan jag äntligen ta bort bladet från min tunga. Sarah jag kom att tänka på att du var så rädd för att jag skulle prata med psykologen om dig för att i sådana fall skulle jag komma på att "lämna mig" - jag tänkte aldrig på varför, kanske var en del av din osäkerhet. Nu däremot när jag pratat med psykologen om en del av ditt beteende så fick jag konfirmerat varför. Du är en manipulativ människa och som jag sa förut när vi pratade i telefon, en hemsk människa. Nästan allting utav ditt beteende har alltid handlat om dig själv, aldrig någon annan.

När jag försökte prata med dig om hur jag mådde fick jag alltid samma svar: "vad har jag gjort fel?" Det var som att prata med en mur, allting, och då menar jag precis allting handlade om dig. Varenda jobb du hade så var det "dumt folk" som du sa. helt omöjligt för dig att behålla någonting. Jag var den som fick bära den ekonomiska biten, det var jag som fick bära dig. Jag bråkade, jag skrek men du ville helt enkelt inte förstå. Du påstog att jag manipulerat dig till att isolera dig men när vi hade gräl om det så svarade du "Jag vill vara såhär, jag är inte längre den där människan som festar" Du valde med andra ord det själv. Var det så underligt att jag blev så nära vän med Maygol? Den enda förståelsen jag fick var ifrån henne, du sket högaktningsfullt i vad jag kände eller hur jag mådde. När du stal pengar ifrån mig och lånade pengar från din familj i mitt namn så förlät jag dig. Varför gjorde jag det? Jo jag älskade dig men du älskar bara dig själv. Jag slogs och jag bar oss båda men när du mådde dåligt så stack du bara. Kul att du struntade i det. För när Sarah ska göra något tänker hon bara på sig själv. Maygol är en själsfrände, du var bara en inneboende, ingenting. Att jag mådde dåligt när jag låg inlagd på sjukhuset det var för dig heller ingenting. Det jag sa när jag verkligen var nere på botten var tydligen fakta för dig. Vad du sa när du låg inlagd la jag inte märke till, ville bara ditt bästa trots vad du gjorde mot mig.

När jag ville att du skulle erkänna vad du gjort till din familj så slingrade du dig "jag ska, jag ska" men det gjorde du aldrig. Varför tror du att jag slutade komma till familjemiddagar hos dig? Jag skämdes för något du gjort. Tack för den.

Först och främst din "bästa" kompis Sarah som det heter nu, som du snackade skit  om konstant.  Hon var bara glad när du mådde piss etc. Hon trodde du var efterbliven när ni träffades, iallafall va du sa till mig även om jag inte längre tror på ett enda ord du sagt till mig under 5 år. Antagligen ljög du men det är inte poängen. Du snackade skit om alla.

Sedan har vi Emma som var barnslig, iofs hade du för det mesta bara bra saker att säga om henne. Hon tog bort mig även när du och jag fortfarande snackade så jag undrar vad för snack du kört med. Är ju din stil så att säga.

Nu till din familj: din farsa är alkoholist samtidigt som han är ett storartat arsle som inte kan se längre än sin blodsprängda näsa. Han hotade dig. Kommer du ihåg? Men nej, varje gång du försökte skaffa hjälp till honom sket han i det, känner du igen mönstret? Att han behandlade dig som han gjorde när du var liten har jag full förståelse för dock, hade gjort samma sak ifall du var min dotter. Men att han struntade i behandling var ingenting, för du förlät och du förlät gång på gång.. Du är en lika stor idiot som honom.

För att inte nämna Marianne som du skyllde alla din farsas problem på, hon hade stulit din farsa ifrån Paula med mera. Mer behövs inte sägas. Jag tyckte om henne, hon var en rolig och en bra person helt enkelt.

Pelle var ditt ös-kar, jag undrar stilla i mitt sinne ifall han fortfarande skulle lånat ut pengar till dig ifall han visste hur du pratade om honom. Jag gillade aldrig Pelle, mannen som inte kan säga någonting överhuvudtaget utan kommer med pikar, han kanske skulle käkat lite mer så tror jag att hans pungkulor skulle ramlat ner och han börjat bete sig som en karl. Jag snackade lika mycket skit om honom som du men jag står för det iallafall. Olle & Albin var för mig underbara killar med smak för livet.

Paula & Micke. De var för mig en till familj som jag alltid kunde prata med även om jag inte tog den chansen så ofta, var bara tryggt att veta att dom var där. Du snackade inte så mycket om dom förutom när du ville att Micke skulle ställa upp för något. Nisse var en bror. Anton däremot har jag aldrig gillat.

Slutligen Maygol som jag älskar som en syster. Men du bröt med henne trots att du kännt henne längre än mig. Välja sida mellan henne och Anton...? Skitsnack. En polare bryter man inte med, särskilt inte när man varit så nära varandra som ni varit, men det var väl en passande ursäkt, något förresten som du är mästare på. Jag har varit väldigt arg på henne ett par gånger det går inte sticka under stolen, så arg till och med att mitt blod kokat och jag har sagt saker jag faktiskt ångrar men det handlar mer om min PTSD än något annat då jag ställer orimliga krav på vänner o familj. Jag kämpar du flyr.

Du förtjänar vad du kommer få, du vet vad jag pratar om.