En trend stiger ut ur dimman när jag går igenom bloggar i jakt efter något provocerande, tankeväckande. Två läger i skarp kontrast mot varandra. Den ena är om mode, den andra är om författarens vardag. Var är ni som skriver om era innersta tankar & känslor, om det svarta hål i er som slukar allt ljus? Att säga att ni inte skriver bra, vilket är vad jag får höra mest när jag ställer den här frågan, godkänns inte. Det handlar inte om hur ni skriver utan om vad ni skriver.

Först på listan är om modebloggarna.

Det är sant att många har koll på kläder – men det är en väldigt liten procent som har den där glöden i sig som gör att deras åsikter väger tungt. Det fungerar inte om att prata om kläder tvåhundratusen andra redan skrivit om utan att hitta det där unika som får folk att höja ögonbrynen av förvåning när de plötsligt ser något de inte sett förut & som dom gillar. Fan tjejer ni har ett djup som oftast fattas hos könet med tre ben. Använd det. Variera inläggen!

En av de damer som faktiskt har extrem koll på det här med mode & design är Mumin – läs och förundras för hon är dessutom en med ordentliga & stundtals kontroversiella åsikter som hon inte är rädd för att vädra oavsett den storm av upprörda kommentarer hon får ta emot: http://lastchancedance.blogg.se/

Second point: vardag.

Gud i himlen sluta. Det är bra att skriva om en vardag! Men för i helvete inte varenda inlägg, det är ungefär lika intressant som att räkna sina tår. Oavsett vad är resultatet tio ifall dina föräldrar inte var kusiner eller om olyckan varit framme. Ingen och jag upprepar: INGEN bryr sig om hur många gånger du bombat porslinshamnen och vad mer. Använder du bloggen enbart för att familj och vänner ska kunna hålla koll på dig är det ok. Annars är det inte acceptabelt alls.