Melankolin kommer krypandes, ibland är det inget speciellt som triggar igång det, andra gånger en bild, ljud eller doft. I min dators gömmor hittade jag igår ett foto ifrån förra julen där jag sitter vid min dator, bilden förmedlar sådan värme trots att man vet att utanför fönstret ylar vinden längst snötäckta gator. Den julen jag haft under fem år är nu borta, julpyntet, maten, tända ljus och den där varma sköna känslan i magen. Du förstår, julen och nyår var speciell för mig då det existerade en kärleksfylld normalitet som vanligtvis saknades i vårat förhållande. Det där är borta nu, jag kommer inte hänga upp något pynt, ingen gran kommer pryda mitt hem och inga ljus kommer tändas varje söndag. Ingen julmat kommer lagas utan det blir nog någon snabbrätt ifrån den lokala affären. Helt enkelt därför jag är inte är eller kan vara den där personen som styr upp sådant. Ja det är klart kamrater att jag kommer komma förbi er och äta med mera, men det kommer inte förändra det faktum att mitt hem kommer stå nedsläckt och kall när jag kommer hem, ingen att krypa ner i sängen med och viska kärleksfyllda ord till. Fuck ska inte tänka på sånt här, blir ledsen.

Detta kommer vara en väldigt tung och ensam jul för mig hur man än ser på det.