Jag behöver skriva av mig, förklara till M varför jag tagit avstånd på senaste tiden. Behöver göra det innan detta gör mer skada än vad det egentligen har rätt att göra. Mitt skäl till att göra detta via bloggen är att jag behöver det lugn och eftertanke jag får av text.

Jag är sårad mumin, väldigt sårad. Efter min panikattack som du och kat hjälpte mig igenom, då jag uttryckte att jag behövde få komma bort ifrån mig själv, låta alkoholen ge mig åtminstone illusionen av att allt var bra om så bara för en kväll så var det också en viktig del av det att jag enbart ville vara med er, dig & J, kat och N. Därför ville jag inte att det skulle bli utgång utan bara lugnt och avslappnat med människor jag inte behöver tänka på något utan bara kunna vara mig själv med. När det blev bestämt att det skulle vara hos N var det inga problem, var er jag ville vara med. Det blev fel, allt av det mitt men när N då ringde och frågade ifall B kunde komma blev jag ledsen och upprörd och sa vad både du och kat sa var oförskämt och det är sant, jag bad henne om ursäkt och försökte reparera skadan men B var då redan sårad. Det var mitt fel alltihop utav den röran.

Men att du inte visade någon empati över att jag faktiskt blev sårad (då jag sagt att jag inte ville träffa någon jag inte kände) gjorde att det kändes som om alla andras känslor förutom mina hade någon vikt för er. Vet att jag är fånig och konstig men det gjorde så ont att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Jag älskar dig så mycket och du är en stor del av mitt liv, har alltid kunnat lita på dig, vetat att du förstår hur jag tänker och känner.

Alltså för att försöka klargöra lite utav den här soppan jag skrivit, är inte arg över vad du sa eller att ni blev arga men att ingenting sades till den effekten att ”kan vi göra så här, vet att du inte ville träffa nån ny men nu mår han så dålig” Bah kan inte förklara kaoset i mig, så svårt. Vill verkligen inte att du ska bli arg på mig nu, inte min mening utan bara för att jag inte kan hålla detta inom mig.