Berg o dalbanan är på väg neråt. Antar att kroppen vant sig med medicinen, har tid imorgon så jag får ta upp det med dom. Har haft väldigt.. Intensiva drömmar, känns feberaktiga. Igår kände jag mig svag som en dammtuss, illamående & spyfärdig - var nog inte så trevligt sällskap för kat när man bara känner sig utmattad.

Vissa saker på senaste har dessutom triggat något väldigt negativt i mig, känner mig stressad, jagad som ett djur. Tvivel sliter så hårt i mig att jag knappt vet var jag ska ta vägen. Har ni haft den känslan? Att saker och ting är lite för bra för att vara sant. Jag står i mörker och väntar på en smäll. Allt här i livet kostar - från min erfarenhet.

Jag slåss mot detta och jag kommer vinna men helvete det är tungt.