Jag känner mig underlig. Svårt att hålla tankarna i styr, de stormar runt förvirrat utan ett egentligt mål. Mina ben rör sig inte utan det känns som jag glider över marken, allt går så snabbt - ena sekunden ut ifrån tvärbane-vagnen, andra står jag redan i gallerian. Bokstavligen. Går väl inte sticka under stol att det här skrämmer mig ordentligt. Vad är det som händer? Är någon här?

Inte ledsen, inte arg, inte glad, inte orolig, inte lugn, inte något alls. En jämn linje vars enda syfte är att existera. Jag, jag jag jag, mig mig mig. Får inte sova längre, sabbar allt med sömnen. Går och lägger mig tidigt, spelar ingen roll - jag sover igenom allt och missar tider mm.