Den falska medkänslan
Har aldrig förstått empatin som pulserar i det här landet för de människor vars länder drabbats av en katastrof eller en annan. Jag brydde mig inte om Thailand, jag bryr mig inte om Haiti. Jag bryr mig inte. Underbara, sköna känsla. Ni kommer inte till himlen snabbare vet ni väl, inte ser Gud era 50 kronor som sedan hamnar i någon annans ficka där de till slut kommer finansiera ett kokainmissbruk och lyxhoror. Jag kan också ta en bild på ett barn som ser sorgsen ut och skriva vad jag vill under för att få någon blåögd person att finansiera deras "utbildning" och "boende".. In fact, jag kanske ska göra precis det.
Ge mig PG-numret sen Tobbe så sätter jag in en slant ;-)
Man kanske inte gör det för att få något själv utan helt enkelt för att hjälpa andra. Och vem säger att någon av oss kommer till himlen?
Mår man skit så orkar man inte ta in mer än sin egen horisont. Själv har jag gett bidrag till läkare utan gränser; Ett bidrag som behövs där, nu.
Har ingenting med att må dåligt. En fråga; under all den tid vi i väst har skänkt pengar till katastrofer, fattiga länder etc etc. Hur mycket är den summan sammanlagd? Varför är det absolut inget som ändrats? Alltid mer och mer och mer.. Något stämmer inte i min bok.
Det är rätt enkelt att svara på varför fattiga länder inte blir rikare. Det finns två anledningar. det första är att landet i fråga saknar naturtillgångar som skulle vara av intresse för den rika världen att exploatera. Det är som att satsa pengar på en halt travhäst - en given förlust.
Det andra är att landet har naturtillgångar. Då gäller det för den rika världen att bara hålla landet flytande, annars kommer de ta kontroll över tillgångarna själv vilket skulle vara illa för de rika.
Dessutom saknas det långsiktighet när det skänks pengar till olika organisationer. Det handlar om antingen punktinsatser eller ren katastrofhjälp. Därför blir det aldrig bättre.
Nu blev jag långrandig... :-p
