Det kryper små skalbaggar på mina ben, så svarta att ljuset inte kan ta fäste på deras kroppar, sylvassa klor river upp hål sedan trycks små vita genomskinliga ägg in. Mitt kött föder avkomman när de gräva sina tunnlar genom mig.
Huden kliar, de kommer de kommer de kommer.

I sängen ligger han och lyssnar på det tysta huset, ett fönster sprider litet ljus i rummet som annars skulle vilat i totalt mörker. Det är någon här som inte tillhör, knarrande steg upp för trapporna, för tunga för att tillhöra far eller mor och sedan följt av dova fruktansvärda ljud från föräldrarnas rum. En okänd röst fnittrar. Han gömmer sig under sängen, fötterna får inte plats ordentligt utan han måste platta ut dom vilket omedelbart gör att kramp drabbar senorna under foten. Det gör ont men inte ett ljud lämnar hans läppar. Hjärtat dånar i örona.

En evighet passerar. Hans fötter skriker åt honom, nu börjar den smärtan bli outhärdlig men någon rör sig utanför dörren. En ljus & mjuk stämma verkar prata med sig själv, först är det svårt att höra men efter ett tag blir rösten klarare
- kss, ksss, ksss
Något droppar på golvet
- ksss, ksssss, kssss
Dörrhandtaget klagar när den sakta trycks ner, dörren glider upp. Han ser mannens fötter när dom tar sig in i rummet.
- ksssssss, kssss, jag har godis och det är sååå smaskigt. Vill du inte ha litet? Du kan få en hel påse med goda karameller om du kommer fram. Jag vet att du är här lilla råtta - jag såg dig genom fönstret.
Hans blåsa tömmer sitt innehåll när den leende mannen lutar sig ner och tittar rakt på honom, kolsvarta ögon som tycks för djupt satta i mannens skalle tittar på honom roat.
- kom nu så ska du på kalas med mig och alla de andra barnen, vi har kommer ha sååå kul

Somnade äntligen vid ett, svårt att slappna av när saknaden är så stark, nästan omöjligt när varenda cell vill ha mer. Vaknade med bitar av mina drömmar fortfarande kvar som skuggor innan solens ljus jagat dom på flykten. Meningen "Med den här kaffemaskinen så slipper du sån där gammal äcklig snorlukt på minst 4-8 år!" ligger kvar och spökar. Kaffemaskinen i köket är redan laddad så jag kopplar in sladden och trycker på on, snubbla över Tass när han ligger i dörröppningen, kämpa med att få ut en cigarett ur paketet med skakande händer för att sedan sitta och frysa på baksidan medans jag långsamt dödar mina lungor. Grå himmel och tysthet.

Fylla på kaffekoppen och sucka över disken som måste tas idag. Sitta vid datorn och först kolla mobilen ifall något ramlat in när sömnen hållt en fast i sin borg, facebook, bloggtittande och sist några serier. Kläder på, promenad över berg och skog.. Saknar hösten, det är rofyllt att gå där i mörker.

Det är något med så tidig morgon. Så få som är uppe, man kan nästan känna tröttheten som en fysisk vägg när man passerar dessa arbetsmyror, händerna i fickorna, axlarna framåt och huvudet nedåt. Antar att jag går likadant. Vid vissa sällsynta tillfällen är det totalt folktomt, inte en enda själ kan ses någonstans och känslan av att man är den sista människan på jorden blir så stark att det är outhärdligt men samtidigt härligt. Då hade jag gått och shoppat naken på Åhlens.. Haha, skämtar bara. Eller?! Jo skämtar.. Kanske!

himlen föder tunga flingor
och det enda som hörs är fotsteg som knirrande, knakande komprimerar snön tills den är blank. Livsfarlig.
De lutar sig mot element, händer vita av den strypta blodtillförseln får långsamt tillbaka känsel, det sticker - gör ont.
Utjagad, mot nästa port medans det lilla paketet med cigaretter långsamt blir tommare. Det är bra med dom små paketen, billiga och marknadsförda för oss, utvald till nikotinist. Marlboro är det märke man vill ha, Prince duger i nödfall men anses vara pundarnas val och därför oönskad. Det var en väldigt speciell känsla, vi höll ihop, löften om evig vänskap och blodspakter ingick ofta i de ritualer vi uppfann. Avundsjuka på de som vågade ta rakbladet och låta den bita djupt men när man rispat tillräckligt länge så tog man tag där där det lilla såret var med tummen och pekfingret, dra utåt, dra utåt tills den öppnade sig. Litet lager av gult fett under huden. Kroppen är en avskyvärd sak.

Värmen. Solen och regnbågsfärgade bensindroppar i stillastående vatten. Man skiter i allt, den eviga butterfly-kniven som vilar i fickan. Många kunde leka med dom, få de att dansa och blänka. Ibland fick vi springa ifrån farbror blå men hundar är bra på att hitta. Tur att man vet hur man för sig, vad som är rätt att säga. Man tar på sig ett annat ansikte, gör den till sanning, då blir det sanning. Där föddes den mask som gräver i mig, där började jag mata den med hat, ilska, rädsla, panik. Slag som haglar, mat som tvingas.
Man föds, man lever, man dör.

En bit av min barndom.

Snart är det möte med FK, går in med ett öppet sinneslag utan förväntningar men är järnhårt resolut angående mina mål, finns inget i världen som kan hindra mig. Nu är detta inte prioritet #1 för dom men jag kommer se till att det blir så.

Igår efter jag kom hem ifrån fika på stan så ringer en polare upp (efter jag ringt honom först & han tryckte bort samtalet) - det har varit bråk och fylleri vilket jag nu kommer bli indragen i, försökte göra det klart att jag inte ville ha med detta att göra men jag vet ju hur sådant fungerar. Det som är jobbigt är att det triggar mig, får mig att må piss psykiskt och plötsligt börjar jag titta på allt med misstänksamma ögon. "Vad menar h*n?" Allting färgas svart, även det som är bra.

Fick frågan varför jag inte försökt styra upp utbildning till snickare förut, var något oförberedd och sa att det alltid kommit någonting i vägen eller att jag blivit distraherad. Det stämmer inte. Håll i åtanke att jag behövt försörja 2 personer under fem år varav en såg till att för varenda krona som ramlade in så gick två till tre ut. Har inte kunnat ha någon annan prioritet än pengar pengar pengar - och det gjorde tyvärr att saker föll som dom gjorde. Men visst, frågan fick en att känna sig liten.

Låt er vaggas till sömns av pappa staten, finns värre saker än att dö på ett ålderdomshem.

Ryggen tar sig men börjar bli lite orolig för midjan, tränar ju magmusklerna utav helvete men känns mer som jag bygger defination istället för muskler vilket är det motsatta mitt mål. Nåväl, får börja äta riktigt ordentligt, storhandling på torsdag. Halvt kilo mat varje måltid. Sen kommer jag ju lägga på fett tillsammans med muskler, oundvikligt men nästa vår då går jag in på hård-deff.

Så idag är inte en bra dag, imorgon kommer det inte vara en bra idag. Torsdag finns det en möjlighet till att det kommer vara en bra dag och på fredag är det säkert att det kommer vara en bra dag. Lördag är jag osäker på men söndagen kommer att vara bra. Så att ni vet menar jag.

Hemma från K. Satt runt ett bord och snackade lite allmänt om precis allting när en av de tjejer som jobbar där kom och satte sig vid en stol och jag lovar & svär, har aldrig sett en brud skreva så utom vid sex, helt sjukt. Jag kanske är gammalmodig men det där var inte på något sätt och vis vad jag associerar med feminin grace, var som att titta in i solen, mina ögon brändes. Sedan att ena av de tjejer som trillade in både såg ut och betedde sig som en gris, satte sig bredvid mig och en lukt som bäst kan beskrivas som gammal bacon inlindad i läder invaderade mina näsborrar.. Hon käkade bananer - trodde inte den mänskliga munnen kunde ge ifrån sig så primala ljud som hennes.

Ibland slås jag av ett fruktansvärt förakt för mänskligheten i det stora hela men samtidigt en stark kärlek till individer. Låter konstigt? Du förstår att ju mer vi samlas i grupper desto mer börjar vi falla tillbaka till de beteenden vi hade när vi tog oss ut ur den genetiska soppan för att till slut etablera oss högst upp på kedjan på denna planet. Vi har ett förutsägbart sätt som växer ju mer personer. Asimov skrev en del i "Prelude to Foundation" om någonting han kallade Psykohistoria vilket skulle kunna förutsäga framtiden, desto mer människor, desto större chans att hans förutsägningar var korrekta. Vi följer mönster. Vi är mönster. Vi kommer alltid vara mönster. Förresten en starkt rekommenderad trilogi.

En annan sak som jag reagerar på är denna förbannade översättning till svenska från engelska. Jag vill inte ha svensk wikipedia. Jag vill inte ha svensk google. Jag vill inte ha svensk facebook. Har svenskarna plötsligt tappat sin förmåga att förstå engelskan? Det är inte själva översättningen jag reagerar på utan att det är fördummat, varenda gång jag ser översättningar så är det som om det vore skrivit för femåringar & sen att sidorna dessutom tvingar dig till de svensk-översatta gör mig så förbannad att jag vill slå ihjäl programmerarna. Vi kommer tappa vår inbyggda förståelse för språket ifall vi inte ständigt utsätts för den era djävla idioter! Är vi Frankrike? Är vi Tyskland? NEJ.

Buskishumor, nedvattnade 'intellektuella' som i sina paneldiskussioner aldrig någonsin kan producera en orginell idé eller kanske, Gud förbjude, en kontroversiell mening för djävlar anamma då äts man upp utav den medelmåttiga svensken som skriker efter blod ifall man visar något som helst initiativ till att säga sin riktiga åsikt. Aftonbladet, Expressen är de största fienderna och för varje krona du lägger ner på de förstör du oss, förvandlar oss till får som enbart tror löpsedlar ifrån dessa förbannade djävla lögnfabrikerna vars enda syfte är ett feministiskt matriark..

God dag, god natt och ta hand om er, ingen annan kommer göra det.

Jag håller på att upptäcka mina rötter, en konstig känsla att älska ett land som man inte besökt särskilt ofta. När jag föddes var inte föräldrarna gifta så jag hade per automatik finskt medborgarskap vilket inte åtgärdades förens jag var blott tre månader gammal och jag är därmed en första generationens invandrare. Det visste du inte va!? Eller jo med stor sannolikhet gjorde du det. Inte undra på att man är så förbannat envis, hämndlysten, lojal och underbar.

Min hjärna är sprängfylld med endorfiner, varenda receptor går på högtryck. Vet inte vad mer jag kan säga. Jag kommer vara allt jag kan vara och mer, alltid med sikte mot stjärnorna. Hennes röst! Hjärtat slog som tokigt, magen bubblade och ja, jag var nervös.

Det är stabilt, det är bra. Snackat med familj och fått lite perspektiv på varför jag mår så dåligt. skönt att få ett namn istället för att vara rädd för att medicinen inte längre fungerar, när man ser fienden kan jag slåss och skydda mig från dom slag den riktar mot mig. Jag kommer behöva göra något som jag inte har så stor erfarenhet av, förlåta. Tack för era kommentarer. Till älskade storebror, man är inte konstig bara för att man ibland säger eller gör något som uppfattas som det - det gör dig unik. Utav alla de som hjälpt mig i mitt liv är det du som fått minst tack, du var där för mig när jag inte ens visste att jag behövde det & uppfattade det hela som kontrollerande och blev såklart förbannad och som jag sa på msn det skäms jag för, varför du ändå fortsatt att stå bakom mig.. Finns inga ord.

Kat min ängel jag kan inte sluta tänka på dig, varenda sekund, varenda minut, varenda timme dag in och dag ut. Att man kan må så här, you make my world babe!

Nej, inte omedelbart eller antagligen i närastående framtid men det kommer förr eller senare och antagligen det förstnämnda. Har ju förutom de mentala defekter jag dras med några fysiska som är allvarliga, farliga, destruktiva, nedbrytande, själsligt utmattande. Har på något sätt lyckats hålla detta faktum utanför mitt medvetande, det handlade inte om mig på något sätt men realiteten slog ner nu som en blixt.

Har du någonsin befunnit dig i ett konstant krig med din kropp? Ett slag som kroppen slutligen kommer vinna? Jag menar inte det gatulopp vi alla springer för att till slut gå in i den tysta natten utan jag menar när allt som är ditt fysiska jag bryter ner och förstör. Jag är genetiskt skräp. Jag är skräp. Det är ett faktum att utan den moderna medicinen hade jag redan matat maskarna för länge sedan och återgått till den massa vi kallar jorden. Är inte rädd för att dö men vad som skrämmer mig är att inte bli ihågkommen, glömd utan något egentligt avtryck i människor. Den tanken kastar ner mig i ett avgrundsdjupt hål där det inte finns någon botten. Spelar jag egentligen roll i den stora bilden? fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck djävla idiot skalle, förbannade djävla kropp, förbannade djävla öde, förbannade djävla allt.

Jag väntar på nästa besked. Komma in på rutinkoll, blodprover, vikt, längd  & prat om hur det är utan att läkaren ger ögonkontakt, dennes händer fullt upptagna med att skriva ned något viktigt. Sen bli kallad igen, gå in i ett kalt rum med en eller två meningslösa tavlor på väggarna, lukten av ett sterilt arbetsrum där det sitter en vitrock som ger en väl inövad sorgsen blick och den smala strecket till mun berättar beskedet att jag har cancer eller att nu har det äntligen hänt, levern varken vill eller orkar längre. Efter åker vitrocken hem och tittar på sitt favoritprogram och myser med frugan i soffan, kanske med ett glas vin.

Jag väntar på att äntligen få ge upp - fattar inte varför dessa tankar plötsligt kommit tillbaka, varför hjälper inte medicinen.. Förstår ju såklart att mycket av det jag känner är dessa kolsvarta förvridna tankar som vill äta upp mig men det är faktiskt så att jag är svårt sjuk, man kan inte skylla allt på psykiskt ostabilitet.

Det finns ett ljus i mitt mörker - men det känns inte rättvist att utsätta någon för mig, kanske bara en av dessa tankar som förr var så vanliga, svårt att identifiera dom riktigt. Vill bara känna hennes närhet.

I väntan på bättre tider, detta vår herres år 2009

Det kittlas i kroppen, kan inte sluta le. Har jag någonsin känt såhär? Kan inte minnas att jag gjort det.
Har en massa som behövs göras idag, kommer mer sen!

Pulsen stiger, kämpar dagligen hårt för att tämja min iver men det är svårt när blodet vill dit den vill. Igår var det inte bra, satt och gick igenom youtube på jakt efter gamla nostalgi-låtar, hittade en vars namn jag inte orkar nämna men som jag lyssnade på då & då när jag var liten. Tyckte inte om den då om jag kommer ihåg rätt men den spelades ofta. Börjar titta och lyssnar för första gången riktigt på texten - halva vägen in så hugger det till i mitt hjärta och innan jag hinner stoppa så börjar tårar ramla ner ifrån mina kinder, patetiskt jag vet, sen kom tankarna om värdelöshet smygandes och försökte koppla ett grepp om min darrande själ. Hatar att gråta. Hatar att känna mig så här.

Berättade till kat och vi satt o snackade lite om det, behövdes babe & du vet hur man ska lugna mitt stormande hav. Behövde dock sysselsätta mig och skickade ett antal sms till folk. A ringde och pratade, N ringde och pratade, N.O. ringde och vi pratade, sms:ade med M & hon tänkte nog att jag kunde komma över så skulle vi käka middag vilket lät bra! Men var så slut igår att jag bara ville vara stilla. Å svarade men hade väldigt mycket att fixa så fick inte syn på hennes sms förens sen. Ni är alla bäst så ni vet, som jag sagt förut jag undrar vad jag gjort i tidigare liv för att kunna få vänner som er!

Satt och sms:ade till kat när en kille jag lärt känna på sjukhuset ringde och han mådde värre än va jag gjorde så vi pratade länge om ångest, lösningar och mediciner. När jag var klar var jag så utmattad att jag somnade direkt på sängen utan att ta av mig kläderna eller borsta tänderna :s

Hårda steg ned för hallen, ekot sprider sig igenom huset medans den studsar mellan de kala väggarna. Innanför dörren ligger hon, hennes hjärta slår vilt. En droppe av svett letar sig ner från pannan där den föddes och hamnar till slut på kudden. Ögonen är slutna men hon känner hans närvaro där han står bredvid sängen, hans lukt fyller hennes näsa, tyngden utav hans kropp när den sakta lägger sig bredvid henne gör att hennes nakna hud nuddar honom, han är fullt påklädd. Hon ryser till och i mörkret känns det som att han ler.

Hallå där! Händerna på täcket har jag ju sagt! Förutom till en person då, vars händer får vara precis där dom vill.

Hade räknat lite fel på hur jag skulle lägga upp den här dagen men snart blir det träning, efter det läkare och slutligen skall M komma förbi och vi ska laga middag tillsammans, mys! Dessutom modevisning torsdag kväll med sistnämnda M ifall hon kommer samt N. Vad är detta frågar ni? Men nej, jag har inte gått med i queer eye for the straight guy, jag vill bara äta så mycket av livet jag kan och jag tror det kan vara riktigt kul!

Middag igår med M, J & N. Kom hem något stressat, hade velat ha lite mer tid men behövde givetvis att ta mig i sängs tidigt. Kan inte hjälpa att det känns som att det finns en konsekvens av detta som jag är lite nere för men arbetet måste skötas, plikten framför allt. 

Undrar ifall min kropp har vant sig med medicinen, yrseln har försvunnit till viss del samtidigt som jag inte känner mig lika påverkad av den. Detta är ju inte positivt. Förutom det så har jag så förbannat ont i ryggmusklerna idag, körde så hårt igår att jag skakade i hela kroppen, kunde knappt lyfta upp en kopp till munnen utan att innehållet skvalpade.

Slocknade för ovanlighetens skull framför tv:n igår, tittade på Aliens VS predator requiem - vilken till skillnad från den första verkar gjord för vuxna. Det tar till vara på att det är en skräckfilm och fortsätter med det temat igenom. Mådde inte så bra, sov dåligt och givetvis var jag fruktansvärt arg och beredd på våld dagen igenom vilket byggde upp en del ångest.. Jag blir kort på telefon och på msn då jag brottas med de demoner som klöste och bet i min rygg.

Berg och dalbanan har lugnat ner sig men den finns fortfarande kvar, vissa dagar är väldigt svarta, tunga moln gravida med regn på min himmel. Denna värld kommer som jag så ofta säger brinna och det faktum att jag fått en domedags-mobil som det inte går att ändra datum från december 2012, året  och månaden då mayakalendern slutar och som många säger tiden då jorden går under gör inte min övertygelse mindre.

"There is a suggestion . . . that Armageddon would overtake the degenerate peoples of the world and all creation on the final day of the thirteenth [baktun]. Thus ... our present universe ... [would] be annihilated on December 23, 2012, when the Great Cycle of the Long Count reaches completion."

http://en.wikipedia.org/wiki/2012_doomsday_prediction#Mesoamerican_Long_Count_calendar


Idag blir det träning för rygg, tisdag armar och axlar, torsdag bröst och mage samt söndag för ben.

Var på bio och såg Public enemies - en helt ok film men inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Gillar inte kolla upp information om filmer jag ska se då jag för det mesta kan räkna ut vad som kommer hända enbart med trailern, en förbannelse jag har. I sjätte sinnet visste jag att Bruce Willis var död 15 minuter in i filmen. Därför jag har så svårt för romantiska komedier, de följer en standard mall: Pojke möter flicka och de blir förälskade sedan händer något som gör att det tar slut och resten av filmen handlar om hur pojken försöker vinna tillbaka flickan vilket han givetvis lyckas med i slutet. Det finns några lysande undantag från detta men de är få.

Fick ett samtal ifrån M så jag tog taxi till henne, spenderade några timmar med att snacka om allt mellan himmel och jord medan vi kedjerökte, en våg av nostalgi slog över mig. Vi uppfann ordet "Kaffe-race" när hon bodde här då vi drack otroliga mängder utav denna kolsvarta nektar nätterna igenom. Saknat henne och det var väldigt kul att få träffas även om omständigheterna kunde varit bättre. Fick dåligt samvete när jag skulle åka hemåt men egen säng är bäst eller hur?

Kan man vara så här glad som jag är, är det lagligt? Snart sparkar Polizei in dörren med stålbeklädda skor ropandes "RAUS RAUS POLIZEI!"

Då vi alla vet att jag är egocentrerad och gillar att leka med kameran så får ni några bilder - dessutom har jag beställt det jag ska ha ifrån gymgrossisten så det är klart att jag behöver lite före-bilder. Det är iallafall min ursäkt! Plus så vet jag att ni älskar det! Mitt mål är att bygga så mycket muskler så att folk tror det är ett berg som kommer gåendes ;)

Idag är det bättre! Haft lite dåligt samvete för en sak men nu är det ute i det fria - The truth shall set you free! Även om jag förut var väldigt analyserande (och alltid när jag gjorde det så var de fel) men sedan blev jag av med det men det finns fortfarande spår kvar, var orolig för att h*n skulle bli sne men så var inte fallet! Du är bäst och du vet vem du är.

Förutom igår har jag varit på väldigt gott humör, leendet som förr var en kortvarig gäst på mitt ansikte stannar längre och längre. Klart det finns skäl kamrater men den håller jag för mig själv då jag redan delar så mycket på denna blogg. Min aggresivitet är fortfarande kvar, igår efter jag inte haft internet på över 23 timmar så tröttnade jag när jag satt med deras datorsupport att jag slog ner handen på utebordet och jag gjorde det med viss kraft bakom.. Undersidan av handen är nu blå med gula fläckar. Önskar psykologen var tillbaka, behöver få något sätt att avbryta min ilska innan den går så långt. Hon är djäkligt duktig & hon har samma syn på försäkringskassan som jag vilket jag aldrig stött på hos någon myndighetsperson. Svårt att tro att man haft sån tur när man läser om alla skräckhistorier om folk som sökt hjälp.

Förresten har jag sagt hur mycket  det rockar att ha en MMS kapabel mobil? :D Skriver mer sen idag.

Mår fan inte så bra idag, är nere - klart man kämpar men det är tungt. Började vid tunnelbanestationen på väg hem från träning, fick plötsligt svårt att andas och tårar i ögonen när jag läste om några ungar som hade blivit utsatta för ett rån... Vafan? Har jag kommit upp i klimakteriet eller? Bah skriver mer sen, internet är fortfarande fucked..

Förbannade comhem. Internet dog, behövde komma åt mailen. Ringer dom och får svaret att supporten är stängd men att jag nu kopplas till den automatiska supporten vilket inte gav mig någon som helst information över det jag behövde hjälp med, lika användbar som ett stort glas havsvatten i Sahara-öken. Jag har ju bredband, telefoni samt TV kopplat till detta företag och varje gång bredbandet dör så gör telefonen det också.... Är det bara jag som ser en konspiration? Hur ska du kunna ringa och felanmäla när telefonen dör samtidigt?! De sitter där på sina feta arslen, deras spermafläckiga händer nedkörd i en påse med cheesedoodles samtidigt som dom skrockar för sig själva: "hohoho, du Bert, titta på alla idioter som försöker ringa in hohoho" om jag betalar för en tjänst så förväntar jag mig att för fan få det mina kronor står för.

Samma sak med TV:n. Köpte en som var specifikt godkänd utav Com(åthelvete)hem, köper digitalboxen. Låter väl mysigt? Saken är den att jag kan inte titta på menyer, alltså där man ser vilka program som kommer med mera för den tappar kontakten och en blå liten ruta hoppar upp.. Har haft kontakt med deras "hjälp" otaliga gånger. Gjort allting de sagt åt mig att göra, det funkar fortfarande inte. När jag då senast ringer in och de igen säger åt mig att göra det jag redan försökt med 100ggr trycks mina ögon ut ur sin sina hålor. Kan inte ens höja rösten mot de kreatiner jag har det stora missnöjet att tala med då mina lungor inte kan tro att någon människa är så urbota dumma att den glömmer ta upp syre.

Saknar bredbandsbolaget. Visst de var lite struliga då & då men jag kan räkna på ena handens fingrar -3 bredbandet varit nere och dessutom fick man där saken, va heter det? Var så länge sedan jag upplevde det att jag glömt va det heter.. Just ja; SUPPORT! Dessutom när det strulade en gång sänkte de min räkning som kompensation. Comhem har jag för länge sedan tappat räkningen hur många gånger det strulat.

Vad ni än gör skaffa inte Comhem, det kan låta bra men det gör djävulen också när han viskar honungs-söta löften i ditt öra om natten.

Idag blev det plötsligt tomt i mitt schema. Känner mig som en tiger i en bur vankandes fram & tillbaka. Får dock tid till att rita vilket var ett tag sedan så ska köra en heldag på detta, slänger upp bilder här ifall det blir något man kan ta till banken.  Hatar att inte göra något, jag måste röra på mig, mina händer upptagna, mina tankar fokuserade. Kollar inte ens på TV för det känns som jag förspiller tid som kan användas nyttigt.

Blev erbjuden att dricka idag, whisky och öl nu på morgonen. Jag har ju gett upp alkoholen då jag har gjort en hel del misstag på det senaste och vill inte vakna upp och inte ha minnen av gårdagen. Det plus att det antidepressiva kommer slås ut och jag kommer må som en kamel utan puckel, inte bra alls mina vänner. Har en känsla av att personen som erbjöd mig blev smått förnärmad, orkade inte gå in på detaljer.

Jag är för det mesta omgiven av en extremt maskulin atmosfär där förståelsen är ringa. Skönt på ett sätt, dåligt på ett annat.

Jag måste skaffa en mobil med mms kapacitet, får nog bli det jag kommer spendera surt förvärvade pengar på förutom protein denna månad. Tatueringsmaskinen blir fördröjd men det kommer vara högst 2 månader.

Jag är en vulkan. Jag är en jordbävning. Jag är en tsunami. Jag är en djävul och en ängel. Du är i mina tankar dagarna igenom, förvandlar blodet i mina ådror till eld och du är vattnet som kan släcka den temporärt, sedan kommer det börja brinna igen, igen, igen, igen, igen ad infinitum! Im gonna rock your world babe!

Diskat, städat, tvättat. Det flyter på som skridskor på klar is - inte en sekund det varit stökigt hemma överhuvudtaget vilket är skönt då det bevisar till mig åtminstone att jag aldrig haft problem när det kommer till rengöring. Varit inne på vårdcentralen & fått en remiss så jag får väl se ifall det leder till någonting.

Farfar gick bort igår fick jag reda på idag. Vet faktiskt inte vad jag ska tycka om det, minnen ifrån min barndom bubblar upp men det hela känns så distant, som om det handlade om någon annan än mig själv.. Har faktiskt en del skuldkänslor för min brist på sorg men jag kan inte förklara varför jag känner som jag gör. Kanske min själ är för svart eller för skadad till att producera mer än en suck när det kommer till andra människor. Jag hoppas inte det, vad säger det om mig som person?


Lilla kat är du här? Jag drömde om dig igen men denna gång var det inte bra, vi stog på en klippa som var ihålig med gångar. Svarta korpar bodde där sa du till mig och jag blev rädd, varför vet jag inte.

Ack så mina armar är trötta! Körde hårt idag men det är som det ska vara. Såg förresten en riktig krutgubbe, han måste ha varit runt 65-70 år gammal och snubben körde hårt,  lite pinsamt när man själv lät som en stucken gris medans han lätt andades in och ut. Fast det går inte sticka under stolen, gamla människor med stora muskler ser verkligen skumt ut, som en utvänd vagina.

Snart på teater - mitt kulturella liv har vuxit en hel del om jag får säga så. Imorgon ska jag in till läkaren som skall leka med skalpellen men det är skönt att äntligen ta hand om det. Vad jag ska göra tänker jag inte säga men det har med en omskärelse som tog mer än bara förhuden ;)

Hallo alla goa läsare, hoppas jag finner er i ett bra skick! Det som hänt under helgen är att jag var hos brorsan och spelade Texas hold 'em på fredagen med en massa polare, riktigt kul, dessutom fick jag träffa Tjackie vilket inte var igår! Lördagen övade jag Melbourne Shuffle och har lyckats ganska bra med själva shuffle men har svårigheter med running man vilket får mig att se ut som Vanilla Ice - icke bra! Men övning ger färdighet och jag kommer knappast ge upp. Dessutom har jag lärt mig moonwalk. Idag träning armpass sedan ut.

Bilder & tavlor jag gjort:

Ok, ett snabbt inlägg med egocentrerat tema givetvis, tog lite bilder på mig själv efter träning och det börjar ta sig, behöver bara beställa lite prylar ifrån gymgrossisten sen djävlar anamma kommer det ta fart.

Jag har ett skäl till att vara arg. Jag tror iallafall det men jag är inte säker. Du förstår att när jag förr blev irriterad eller arg på någon så blev det väldigt snabbt infekterat, en gulaktig tjock vätska rann ifrån mitt mentala sår varje gång jag började tänka på den saken/personen som gjort mig arg och givetvis kunde jag inte sluta tänka på det. Jag tror att jag är arg därför jag stör mig på några onämnda personer men den där febervarma slöja som förut fick mig att till slut krevera är inte där.

Jag tänker givetvis på det men kommer inte upp i den där fasen då jag förlorar impulskontroll och vill elda upp varenda bro. Jag är en impulsdriven människa, iallafall när det kommer till saker som inte är bra för mig, men vart är känslan? Jag vet inte och det känns läskigt men samtidigt inte, för den där läskiga känslan som hade kommit förr är inte där heller.. Kanske mina känslor håller på att försvinna men jag misstänker att fallet inte är så - jag känner mig glad, uppåt och framåt. Kvällarna som förr var tunga stenar på mina axlar känns fjäderlätta, det finns ingenting i den här världen som kan hejda mig, överhuvudtaget, på något plan. Vill du ha fred så skall du få uppleva en fred som du aldrig varit med om förr, vill du ha krig så skall jag visa dig vad som händer när jag släpper lös mina krigshundar. Men saken är den att jag faktiskt på något konstigt plan inte bryr mig om vad folk tycker om mig eller om folk som jag börjar bli smått (konstigt)irriterad på - de får gå vidare för det är vad jag kommer göra.

8 dagar kvar tills tatueringsmaskin.
Kommer ta en helgpaus ifrån internet, sleep tight and dont let the bedbugs bite

Hahaha håller på med att koka ägg och kollar ner på paketet. Frigående ägg? No wai, yes wai!

Imorgon kör jag benpass, på söndag armar/axlar. Vaknade halv ett inatt och trodde klockan var sex. Tycker nätterna är så varma, får sova naken för att ens ha en chans att tillverka de nödvändiga tändningar i min hjärnas receptorer. Kan kanske vara så att jag behöver mer Imovane för att få regelbunden sömn. Lite tråkigt med tanke på att jag slutade med det för den skapade riktigt hemska mardrömmar.

Ganska skumt egentligen, någon på behandlings-hemmet (eller vad man nu ska kalla det) bestämde sig tydligen: "vet du vad som vore bra? Låt oss ge psykiskt sjuka människor mycket muskler!" Hahaha, nej men allvarligt vad kan hända? Förutom att vi klär ut oss alá Dead Presidents och löper amok genom gatorna beväpnade med yxor skrikandes att vi kräver 15ton cottage cheese ifrån regeringen innan bankerna stänger. Samt en hatt med smörpopcorn.

Fan jag måste se filmen Young Frankenstein igen, detta mästerverk misslyckas aldrig med att få mig att skratta, Marty Feldman vars geni är grovt underskattad gör en av hans bästa roller som Igor (utalas Eye-gor). Sorgligt nog för oss alla rycktes han bort ifrån världen alldeles för tidigt, enbart 49år ung. 100 hade inte varit nog i mitt tycke.

"Comedy, like sodomy, is an unnatural act." - Marty Feldman. RIP.

Faaaaan va jag mår bra! Träning verkligen fokuserar mig, gör mig glad, gör mig trött till kvällen så att jag kan somna. Finns det några som helst nackdelar? Skulle inte tro det va! Att kroppen sedan blir snygg aka Sexah är ju inte något problem. Nåväl, idag ska jag ta det lugnt men imorgon är det städning, lite tvätt och disken.

Någon som vill cam:a!? Kom igen då flickor, var inte blyga - I wont bite, unless you want me to! ;)

Nån som kan gissa vad titeln på detta inlägg betyder? I såna fall är ni väldigt snuskiga.

Kroppen skakar! Vad är detta för något? Jag fryser, och skakar. Lär väl vara någon bakterie som nästlat sig in genom mitt genomruttna imunförsvar. Jag kallar det för Imuninbjudande. Sms:andet har kickat in på en ny växel, drty boy for a drty grl. Alltid älskat sex men nu börjar dammarna att brista för mig och jag återupptäcker att jag är och alltid kommer vara sexberoende.

Ilskan ifrån igår har lagt sig. Känner mig återigen fokuserad mot mina mål.

Ok det här är inte bra, jag känner mig arg, förbannat arg. Men det tycks mer vara riktat mot allt istället för den isolerade punkt som jag släppte den lös på förut. Oresonligt, detta går inte bryta - det jag känner har jag har jag haft i mig en längre tid. Jag är inte en långsint människa, det finns undantag givetvis, men det vill inte försvinna. Varenda tanke är en tegelsten som läggs på de gamla. Detta kommer sluta illa för någon sanna min ord. Vill någon ha krig är det bara att komma.

När man känner igen beteenden som du sett förut, på msn, på mobilen bl.a och de har alltid varit designade utav denna person för att hålla folk på avstånd, något du själv bevittnat, då får man faktiskt ifrågasätta vilket värde man har haft under den tiden man känt varandra. Magen säger att jag bör bryta, behöver inte, eller orkar, bli sårad.

När man enbart vill ha sanning i sitt liv så finns den inte, du möter lögnen överallt, den har infekterat våra liv, vårt samhälle till den grad att det inte längre är möjligt att leva utan den. Jag vill säga att det som är sant är det bästa som finns - hur smärtsam den än är, är det ingenting gentemot den smärta man upplever av lögner. Jag har levt 5år med lögner. 5 djävla år som man trodde på en värld som enbart existerade i min skalle. Jag vill ha sanning av er. Jag kräver sanning. Livet är för det mesta skit ändå, alla söker flyktvägar och ingen är bättre än den andra, är det då så svårt? Hindras läpparna av klister och du kan bara utstöta primitiva ljud? Jag har iallafall börjat rena ut mitt samvete, jag säger nu till folk vad jag alltid tyckt/velat och tycker ni inte om det kan ni fara åt helvete för jag bryr mig inte längre. I ett land med blinda är den enögda konung.

Jag såg en död skogsmus idag. Den låg på cykelvägen, tio centimeter ut på den ena sidan. Jag såg inget uppenbarligt sår som haft död på denna spensliga varelse, den bara låg med tassarna i vädret som en hund som vill bli kliad på magen. Ögonen var öppna, en genomskinlig hinna säger mig att den dragit sitt sista andetag, en spyfluga vandrar förstrött och stannar vid ena ögat där den tycks hitta något intressant. Men det spelar ingen roll längre för musen, den kommer aldrig öppna dom igen.

Livets bräcklighet blandat med livets otroliga kamp för överlevnad. Den ena somnar med näsan i en kaffekopp och drunknar, den andres kropp blir skjuten åtta gånger, kulor som sliter upp kött & organ men hans vilja förhindrar hans passage till det eviga mörkret. Skrämmande, fascinerande, ledsamt och upphetsande.

Jag har en demon, ett svart litet monster som aldrig vill vara tyst. Den vill att jag gör saker, den skriker mig i örat. Jag slits sönder, bokstavligen, mellan episoder av lycka blandat med en längtan jag inte förstår. Jag ser saker så kristall-klart att jag blir bländad av det. Håller neurotiska Tobbe på att dö? Jag har ingen lust längre att hålla inne det jag känner, jag gör det inte heller. Men håller inte jag på att släppa lös något jag inte kommer kunna kontrollera, det som alltid suttit i bur inom mig.

Jag satt och ritade lite utav vad jag känner. Undrar om ni ser den symbolik jag ser i teckningen. Kanske är ni robotar allihop och jag är den enda människan kvar. Kanske gud satte dit er enbart för att testa min reaktion inför situationer. Jag vill inte vara försökskanin.

En sak jag aldrig förstått förresten, varför hatar tjejer med bruna/mörka ögon sin ögonfärg? Titta bara på antalet låtar som skrivits om brunögda flickor jämfört med blåögda. De sistnämnda vinner starkt.

Mardrömmarna är borta, den brutna sömnen som hackats upp av svettiga uppvaknanden. Slutade ta Imovane-sömntabletten och plötsligt sover jag som ett barn på moln. En del sexdrömmar haha men de har blivit väldigt fokuserade på en person, skumt att hjärnan bestämmer baserat på folk som faktiskt pratar med en! Men jag är egocentrerad grabb som faktiskt trots att han påstår det omvända, älskar att stå i centrum. Psykologen säger att detta är en sak jag kan förvandla till något positivt. Den som lever får väl se antar jag. Känner dock att mitt beteende mer reflekterar vad jag lärt ifrån farsan - svårt att få någon riktig kontakt då man håller sina murar uppe så högt och hela tiden spanar på meningar man kan hoppa på. Känner mig som en orm i gräset eller som jag brukar säga till M: Im the Devil in disguise. Jag älskar att testa folks gränser och man blir faktiskt förvånad över vad folk gör när man puttar dom lite. Missförstå mig rätt, detta är en sak jag jobbar för att få bort, destruktivt men tror jag kommer behöva behålla den där bollen av mig som enbart vill se nedbrända ruiner och förstörelse. Summan av alla laster är konstant, vill inte byta ut kolera mot pest.

Jag måste faktiskt säga att det bästa som har hänt mig på mycket länge är att det tog slut mellan S och mig. Ens liv hamnar i ett perspektiv där jag kan säga "vafan är detta? Det här är inte det livet jag vill ha!" och därmed få det nödvändiga verktyget för att förvandla min tillvaro. Har alltid varit avundsjuk på A för att han alltid haft den där drivkraften som får honom att lyckas med sina mål. Trodde jag inte hade den men hör och häpna, jag ska fixa det jag vill ha, lägenheten kommer bytas, lot's of fly bitches,  tatueringsmaskin, jobb och hela den rullen. Det är inte en "möjlighet" utan "ofrånkomligt". Jag brinner hetare än solen, jag ska bli bäst! Härlig känsla av att veta att man är beredd på att gå till krig för sina mål. Här kommer inte längre jag på andra plats.

Ska gå på bio nu till augusti när lite folk kommer till stockholm, se den där Johnny Depp rullen vars namn just undanflyr mig. Idag blir det teater med lite kulturellt folk som förstår sig på att det är lika viktigt att ge själen mat som det är att ge till magen.

Idag storhandling, fortsatt sms:ande givetvis. Kvällen var skruvad som den varit förr. Skriver mer idag. Stay frosty marines!